Milda problem juni 30, 2008
Posted by gladmamma in gravid, heminredning, jobb, skönhet.add a comment
Det är lite spännande, men jag vågar inte hoppas. Jag trodde att jag skulle få mens igår men inget än så länge. Tänk om… Jag har nog inte blivit skengravid denna månaden, men igår kände jag det där vibrerande i några sekunder. Hmm.
Jag har varit ledig från jobbet idag. Vi har möblerat om och fixat och städat hela dagen. Det har blivit bra. Jag vill ha det helt perfekt i hemmet, vilket är omöjligt att uppnå om man inte gör annat än att städa tre dagar i streck (och sen håller det i ca två timmar…). Vi bor ganska litet och trångt. Det är verkligen en utmaning att få plats med allt, inte minst de fria ytorna. Jag ska försöka sälja lite saker på blocket eller eniro. Bättre det än att åka till tippen, tror jag. Fast tanken på främmande människor här hemma i min borg som kommer och granskar mina saker är avskräckande. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, jag vill ju inte ha fullt i alla utrymmen men samtidigt vill jag inte göra mig av med något som jag kanske behöver sen.
På jobbet går det ganska bra. Jag har fått mer ansvar i min chefs frånvaro. Hittills har allt gått väl men jag är lite orolig för att göra bort mig. Jag ska vara mycket försiktig.
Även om jag vill jobba heltid, och gör det nu, ser jag fram emot hösten när jag ska jobba mindre och få mer tid till annat, som att skriva på mina egna projekt och hålla igång hem och utseende. Jobbar man så mycket att man knappt hinner hem innan det är läggdags kommer man efter mer och mer. Jag vill få mer tid, jag vill sortera ibland mina kläder och saker och hitta det som passar nu. Sen är det ganska mycket mer som jag vill hinna med.
I helgen är jag ledig några dagar i streck. Vi ska kanske åka iväg då. Jag ville så gärna åka en tur till havet och bo på hotell, men nu har jag kommit på lite andra tankar. Jag vill nog (tills jag ändrar mig igen) vara hemma och bjuda in vänner och bekanta jag inte hunnit träffa på länge. I så fall måste det vara snyggt här hemma, annars skäms jag.
Vilka trevliga problem jag har:
Vad ska vi göra under mina lediga dagar?
Ska jag göra mig av med något av vårt överflöd?
När ska jag träffa mina vänner?
Ska det gå bra med mina nya roliga arbetsuppgifter?
S.k. ilandsproblem
Mot bättre framtid! juni 18, 2008
Posted by gladmamma in krasslighet, skönhet.add a comment
För ett tag sedan gick jag till en vårdcentral för att bli av med mitt halsont. Sedan 7 eller 8, kanske mer, år har jag haft ont i halsen i korta perioder men ganska ofta. Mina mandlar har känts svullna, nästan som om de dubblar sin storlek så fort jag får minsta lilla ovänliga bakterie i mig.
Från vårdcentralen skickades jag vidare till en annan stad där det fanns några specialister på öron (?). Så åkte jag dit idag och pratade med en läkare. Då fick jag svaret, eller i alla fall en teori som verkar högst trolig. Jag har fel talteknik. Jag talar med halsen istället för med magen. Det i kombination med tandgnissel om natten och ibland spända axlar och nacke måste märkas någonstans. Mitt halsont är alltså ömma muskler som inte orkar prata eller svälja. Jag ska skickas vidare till en logoped som ska lära mig att tala på rätt sätt, sen blir allt bra!
Läkaren frågade mig om jag var en ”duktig flicka”. Jag sa ja. Under min studietid har jag läst dubbelt och ibland mer, jag har samtidigt jobbat för att slippa studieskulder. Dessutom har jag fikat och umgåtts ofta med många goda vänner och trevliga kursare, och ja, jag har hunnit gifta mig, skaffa barn och tre magistrar vid en ålder av 26. Innan jag levde med Pet var jag superduper-effektiv. Mina dagar var alltid planerade i kalendern. Från morgon till kväll. Mellan föreläsningar och jobb klämde jag in läsning och om jag hade en lucka på en kvart eller halvtimme plockade jag genast fram mobilen och hörde av mig till några av mina nära. Ett sms går snabbt att skicka, en fika är snabbt avklarad om alla inblandade vet att tiden är knapp. Anledningarna till att jag inte gick in i väggen var att jag även planerade in lugna och egna pass där jag kunde andas ut och vara självreflexiv, dessutom lyssnade jag på kroppen eftersom jag tyckte att det skulle vara pinsamt att gå in i väggen – det skulle ju betyda att man överskattat sin förmåga, haft för höga tankar om sig själv.
Med Pet i mitt liv blev jag mer normal, trodde jag. Men istället för att följa min kalender började jag följa andra saker. Jag la mer tid på städning och diskning eftersom vi bjöd hem folk ofta och jag skämdes om det inte var rent. Jag började bry mig om kläder, jag ville inte att Pet skulle skämmas över mina trasor. Tidigare hade jag haft en liten garderob, som ett skåp, billigt från IKEA. Där fick jag plats med alla mina kläder, inklusive vinterjacka, regnstövlar och väskor. Mina kläder räckte i en vecka, med två par byxor och kanske fyra skjortor och några tröjor. Jag sparade pengarna när det gällde kläder men spenderade desto mer när det gällde böcker.
Som småbarnsmamma är jag inte hälften så effektiv. Jag har ett dubbelt så stort utrymme för mina kläder, visserligen i storlek S – XL som det blir när man genomgått en graviditet och ändrar storlek fram och tillbaka. Pust!
På tal om kläder köpte jag en fin klänning idag. Den såg nästan precis ut som en modell som jag hade tänkt sy under våren. Jag skrattade till när jag såg den. Här har jag köpt tyg, tråd, mönster, och massa annat. Det har varit dyrt och tidskrävande och är inte färdigt. Så plötsligt ser jag en likadan klänning som hänger färdig och i olika storlekar och kostar bara 249:-. Jag ska kanske köpa en till och använda dem ofta och känna mig lite snygg.
Jobbmamma juni 17, 2008
Posted by gladmamma in jobb.add a comment
Det har varit en riktigt bra jobbdag idag. Jag har fått mycket bra kritik och sånt suger jag upp direkt. Det är nästan löjligt hur svag jag är för smicker och beröm.
Under den senaste veckan har jag upptäckt facebook och fastnat. Det gick så lätt att hitta gamla och nya vänner. Jag blev påmind om hur mitt liv var för tio år sedan, hur jag var för tio år sedan. Det gav mig väl lite kraft och glädje.
Jag jobbar mycket nu. Ibland åker jag iväg innan Omega vaknat på morgonen och när jag kommer hem är det inte långt kvar till läggdags. Det är synd. Det är så mycket jag missar. Det är hela tiden nya ord och handlingar, det är full fart hela tiden. Fördelen med att jag jobbar så mycket är att jag känner att jag är mer effektiv med tiden. Jag jobbar hårt på jobbet och är helt hemma när jag är hemma. Det är så det ska vara.
Öron vs hals juni 7, 2008
Posted by gladmamma in krasslighet, mat, sömn.add a comment
Ännu en dag med mycket halsont. Jag har inte jobbat speciellt effektivt idag…
När jag skulle lägga mig igår hade jag fått ont i öronen, ungefär som när man var liten och började känna av öroninflammation. Någon bekant till oss har berättat att de droppade lite Aloe Vera i sin sons öron när han kände av öroninflammation (vilket hjälpte). Därför gnällde jag för Pet om att jag ville ha Aloe Vera. När jag kom hem från jobbet stod en flaska i kylen. Jag vågade inte hälla något i mina öron, men att fukta en tops och föra in den i öronen däremot.
Jag sov med öronproppar inatt. Det kanske gav mig bättre sömn, tror det. Men nu har jag ju ont i öronen. Vet inte om det blir så bra med öronproppar då.
När jag kom hem var Pet och Omega på picknick med några vänner. Jag pratade med en intressant person där som har kurser i självförsvar, främst kvinnligt självförsvar. En sådan kurs hade jag velat gå. Hon sa att bara genom att veta hur man ska bete sig i en situation då man tex blir överfallen, klarar man den bättre. Så sant. Jag vill gå kursen.
Zzzzova… juni 6, 2008
Posted by gladmamma in krasslighet, sömn.add a comment
Ännu en sjukdag. Jag har jätteont i halsen. Den är tjock och svullen så det går knappt att svälja.
Vi fick ställa in roliga saker idag. Vi skulle ha träffat några av våra bekanta småbarnsföräldrar (och deras barn) i parken. Men pga av att jag och några andra var sjuka får vi skjuta på det. Nu ikväll skulle vi varit på fest, men nej, nej. Pet och Omega gick dit utan mig. Omega var helt vild så stackars Pet fick inte en lugn stund. Det var nog inte så kul för honom, men desto roligare för Omega.
Igår fick jag ett reklammejl från ett blöjföretag som hade diverse tips till småbarnsföräldrar. Jag läste snabbt om sömn. De tipsade om att man skulle sova tillsammans med barnet, för då var alla tryggare. Jag undrar… Omega har sovit i egen säng i eget rum redan som fem-månadersbebis. Det gick bra. Framför allt var det bra för mig. Tidigare hade Omega gosat in sig hos mig, vilket var mysigt, men jag vågade inte röra mig av rädsla för att mosa mitt fina barn i sömnen. Istället somnade en arm eller någon annan kroppsdel där blodet inte kunde rinna fritt. När jag äntligen fick sova själv kunde jag vända och vrida på mig och slappna av. Mycket bättre för mig och hela familjen!
För att sova ännu bättre ska jag nu prova med öronproppar. Jag misstänker att Pet snarkar och att jag rycker till så fort det hörs ett pip från barnkammaren, även om det är Pets natt. Få se. Jag är lite rädd bara för att jag ska missa alarmet på mobilen.
Ett annat tips från blöjföretaget var att nattningen skulle vara positiv. Man skulle få barnet att le (utan att det skulle bli alltför mycket skratt) och känna sig glad i sängen, så skulle det kännas tryggare under natten. Bra, det blir roligare med nattningen då. Det är så tråkigt att mumla ”sov nu min lilla älskling, sov nu min lilla älskling… ” tills man har tröttat ut den lilla stackaren. Ikväll var det jag som nattade och då skojade jag lite med Omega som faktiskt somnade kvickt. Men vi får väl se inatt…
Nu ska jag leta upp två öronproppar.
Hemlängtande sjukling juni 5, 2008
Posted by gladmamma in jobb, krasslighet.add a comment
Jag jobbade idag trots en febrig natt. Jag kände att det hade blivit mycket sura miner om jag inte dök upp. En snäll arbetskamrat, min favvis, kom med chillichoklad till mig. Hon visste att jag var sjuk och ville pigga upp mig. Efter det blev dagen bättre.
Det går väl inte att bortse att panodil och ipren gjorde sitt. Utan dem hade jag nog bara suttit och glott som en förvirrad zombie.
När jag trodde att arbetsdagen äntligen var över fick jag bittert erfara att man inte ska ha så höga förväntningar. Av en knasig anledning skulle jag överlämna några nycklar åt en person precis när jag slutade och lämnade byggnaden. När jag kom ut var ingen i sikte. Ilskan kom smygande, jag ville inte missa mitt tåg. Tio minuter senare kom en bil körande mot mig. Idioten som körde stannade den precis framför mig där jag satt på bänken, som om han ville skrämma mig lite. Han steg ur som om han ägde världen och la ett dåligt skämt om att han var sen. Snabbt gav jag honom nycklarna och ville därifrån så fort som möjligt. Han märkte nog min ilska och frågade om jag skulle till stan och gjorde en gest mot sin bil. Då blev jag riktigt sur. För det första var vi redan i stan. För det andra hade jag ingen anledning att åka bil. För det tredje borde han fatta att människor överlag inte gärna sätter sig i någon främlings bil, framför allt inte en främling som bara visat sig vara en tölp. Surt svarade jag att jag redan missat tåget och samtidigt som jag gick sa jag mitt höga ”jobb-hejdå”, det som alla hör. Han svarade inte och jag brydde mig inte om att ta reda på hur han reagerat. Jag ville bara därifrån. Jag avskydde honom. Han hade gjort så att jag missat tåget och nu skulle jag komma hem efter att Omega somnat.
Väl framme på stationen visade sig att ”mitt” tåg hade varit försenat. Jag rusade ner till perrongen för att se om det var kvar. Jodå, liksom nyckelklåparen var tåget också tio minuter sent. Jag hann precis. Så satt jag där på tåget, febrig med skakiga knän och undrade över om klåparen skulle klaga på mig inför min chef. Det finns en annan person på mitt jobb som kallat mig ”aggressiv”. Det berodde helt på ett missförstånd, vilket den personen uppenbart inte fattade. Då tänkte jag att alla andra tycker nog att jag är lugn och trevlig, inte alls aggressiv. Men om nu flera personer tycker att jag är ilsken och tjurig kan jag hamna i ett fack som kan vara svårt att ta sig ur. Usch jobb.
På tal om usch på jobb, så var det en störig kvinna som var krävande idag och hon fick ett nekande svar av mig. Då sa hon surt att det inte kunde vara omöjligt att göra ett undantag för henne. Jag bara log mot henne. Febern och tröttheten gjorde att jag inte orkade käfta med henne. Jag tyckte att jag redan svarat henne och eftersom jag inte hade mer att säga kunde jag le löjligt mot henne. Jag log jättelänge mot henne. När hon inte sa något utan bara stirrade på mig lyfte jag lite på ögonbrynen och fortsatte tönt-le. Hon blev nog lite rädd för mig. Det var helt klart jag som hade överläget. Varför har jag inte kommit på tönt-le-metoden tidigare? Le ihjäl idioter tills de inte vågar se på mig längre. Ha ha ha!
Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis kurera mig tills imorgon. Då ska jag vara snäll och lugn.
Feberkamp juni 4, 2008
Posted by gladmamma in jämställdhet, krasslighet.add a comment
På tal om hälsa, jag har 38,4 i feber. Om det nu kan kallas för feber… För småbarn gäller 38,5 som gräns för feber eller inte.
Hur som helst mår jag skitdåligt. Vet inte om det är träningsvärk eller influensa som ömmar. Halsen är en stor röd klump, huvudet är förstorat och svårt att balansera. Men jag ska försöka jobba ändå imorgon. Annars blir min chef sur. Fast Pet vill inte släppa iväg mig om jag har feber. Han är så gullig och beskyddande. Lite pappig. Jag känner att vad som än händer blir det bra igen om bara Pet kommer och hjälper mig. Han är tryggheten själv. Nu inser jag återigen att vi inte är jämställda. Om han skulle komma i en riktigt knepig situation och jag dök upp skulle han inte kasta sig i min famn och gråta ut. Han gråter inte. Det har bara hänt någon gång när vi har bråkat. Det har vi kanske gjort fyra gånger på fem år.
Vi hälsade på Mormor idag. Hon satt upp och åt när vi kom. Det såg bra (bättre) ut. Hon fick en radio med hörlurar så de andra i salen inte ska bli störda när hon lyssnar på smör och dunka-dunka. Hon berättade att det fanns tjugo män och två kvinnor på hennes avdelning, den för hjärtgrejer. Surt konstaterade vi att det visade att män får mer vård än kvinnor, i alla fall när de är äldre och får problem med hjärtat. Vår ”bitter-fitta-stämning” gjorde mig övertygad om att min kära mormor är på bättringsvägen. Välkommen tillbaka, starka kvinna!
Pet var på bvc med Omega idag och frågade ut barnsköterskan om allt möjligt. Jag hade möte och fick bara andrahandsinfo. Barnsköterskans mamma är 85 år och har också fått en hjärtinfarkt. Hon får inte vård (i samma utsträckning som min 83-åriga mormor) eftersom hon anses vara gammal och skröplig. Det är så att jag kan börja gråta när jag tänker på gulliga barnsköterskan som alltid är snäll och biter ihop. Stackars alla människor som är gamla och svaga, stackars deras anhöriga.
En underbar dag juni 2, 2008
Posted by gladmamma in 1, motion.add a comment
Eftersom jag har jobbat mycket i helgen bestämde jag idag att följa med Pet och Omega på deras utflykt med andra små barn och föräldrar. Det var underbart, inte bara för att jag hade längtat ihjäl mig om jag skulle vara utan min familj ännu en dag. Det var strålande väder och varmt, inte bara meteorologiskt sett. Sällskapet var trevligt och vi ska träffa dem mer i sommar. Det ska bli kul. Jag fick lite sol på min bleka lekamen. Så nu har jag ljust rosa armar och näsa.
På kvällen gick vi till gympastället och jag köpte ett sommarkort. Inte nog med det – jag var med på ett gympapass också. En gammal skolkamrat var där, skönt att inte känna mig BÅDE ny och ensam. Jag hängde med förvånansvärt bra. Fast någon gång kände jag att om jag fortsatte skulle jag bli tvungen att åka ambulans hem – men kom på att de har ju inte hemkörning… När det blev jätte-jättejobbigt låtsades jag att jag behövde dricka vatten. Då märkte jag att jag var så skakig i armarna att det var svårt att pricka in flaskan i munnen.
Nu känner jag mig stolt över mig själv för att jag verkligen gick dit och lät svetten rinna. Hoppas det blir fler gånger. Hoppas Pet går med på att träna också.
Nu ska jag duscha av dagens spår och sen krypa ner hos världens bästa man.
På fötter igen maj 31, 2008
Posted by gladmamma in 1.add a comment
Nu känner jag mig lycklig och stark igen. På jobbet idag pratade jag med Jobbiga tanten (hon som klagat över att jag inte är hemma och tar hand om mitt barn…) och berättade för henne att hon sagt riktigt dumma saker som sårat mig mycket. Hon förstod hur jobbig hon varit, i alla fall var det så jag tolkade det. Men hon är en hal ål, man vet aldrig var man har henne. Hur som helst, det kändes bra att vara så rak och tydlig. Det är bättre att gå till problemet själv än att prata med andra om det (som jag tyvärr redan gjort). Jag önskar att jag hade mod att vara så rak oftare. Men jag tränar mig på det, tex säger jag åt babbligt folk i tågets tysta kupé att hålla tyst, berättar för rökare som kastar fimpar varstans att djur och småbarn kan bränna sig eller skadas av fimpen (vilket rökarna verkligen borde förstå själva, grrrr!!!!), säger ifrån om någon tränger sig i en kö – om det drabbar mig! Att säga till så där är något nytt för mig och det får mig att känna mig stark och kaxig på rätt sätt. Är det mammigt?
När jag äntligen skulle gå hem från jobbet blev jag innelåst precis innan ytterdörren. Jag kom inte ut och jag kunde inte komma in i huset igen, jag var fast mellan ytterdörren och hissarna. Innan paniken hann slå till på riktigt ringde jag min chef. Hon sa åt mig att prova vridlåset på ytterdörren och vips var jag ute i friheten. Fri men skamsen. Jag tänkte aldrig på att prova det, kanske eftersom man ska dra sitt passerkort här och var och allt i det huset är så konstigt designat. Inte ens när man är på toaletten vet man om den igenrullade dörren verkligen är låst. Hädanefter ska jag nog alltid ha mobilen med mig på jobbet vart jag än går. Fast idag var det en vakt som smet hem tidigare än tillåtet, och låste hela huset precis innan jag hann ut. Det var tur att jag hann så långt som jag gjorde, annars hade jag säkert missat mitt tåg och kommit hem senare till mina älsklingar.
När jag kom hem var det en liten Omega som inte ville släppa taget om mig. Kan man känna sig mer populär? Jag har en så fin familj!
Åh, just det! Ingen stressmage idag!
Magen säger ifrån maj 30, 2008
Posted by gladmamma in jobb, mat, motion.add a comment
Det började svida i magen igår, men då var det så mycket känslor i omlopp. Idag när läget lugnat sig med Mormor och det var tänkt att jag skulle jobba hemifrån satte magen och huvudet stopp. Det svider i magen, stressmage. Det är inte första gången. Kanske var det därför jag inte blev gravid denna månaden, för att jag har stressat (utan att jag tänkt på det). Kanske blev jag stressad över att inte bli gravid…
Huvudvärken har inte heller varit nådig. Men den beror nog mest på att jag äntligen får sova så mycket jag vill eftersom vi är två vuxna hemma. När jag väl har somnat har jag sovit girigt i minst två timmar. Samtidigt biter jag ihop käkarna och drömmer om hur jag jagar runt på ett stort varuhus där jag inte hittar varorna jag behöver, eller liknande. Jag är en sådan person som är lugn på ytan men stormig inombords.
Ikväll har jag kollat upp olika gympa-ställen och hittat ett där jag ska köpa ett sommarkort och börja gympa på allvar. Det är nog vad min kropp behöver. Jag behöver framför allt träna upp ryggen. Att bli starkare överlag lockar också. Mitt imunförsvar borde också bli bättre. Om Pet också köper ett kort på samma ställe kan han styrketräna i en svettig lokal medan jag passar Omega, sen kan han ta över så jag kan vara med på ett pass. Det blir nog bra.
För ett tag sedan läste jag att vitamintabletter inte är bra för kroppen. De rubbar balansen och skadar därför mer än de hjälper. Genast slutade jag med mina ”Mitt val kvinna” (jättelöjligt namn) som innehåller lite av varje. Men idag tog jag ändå en och ska nog fortsätta med det. Det var när jag var gravid som jag på barnmorskans inrådan började med dessa vitamintabletter. Genast kände jag mig piggare och tyckte att jag borde ha käkat vitaminpiller tidigare.
Egentligen räcker det med god kost. Men även om vi äter nyttig mat tvivlar jag på att vi får i oss allt skrafs som ingår i RDI (rekommenderat dagsintag). Jag försöker få i mig minst tre frukter om dagen. Dessutom blir det mer och mer morot, förhoppningsvis behöver min ljusblå hud inte så mycket brunkräm då. Bönor och ärtor är också bra, de innehåller mycket folsyra som är bra för blivande bebisryggar. Möjligtvis kan folsyra också öka chansen/risken för tvillingar och trillingar osv men det är nog inte helt bevisat. Det hade kanske varit bra med tvillingar, två-i-en, dvs två barn i en graviditet. Men det finns ju en hel del risker också.
Ikväll ska jag försöka ta det lugnt och andas bra. Pet har kramat om mig och masserat min mage lätt för att det ska kännas mindre. Den egentliga orsaken till min stress är nog mitt jobbsökande. För tillfället jobbar jag deltid. Jag vill jobba 100% med tanke på ekonomin, men med tanke på Omega vill jag nog fortsätta så här. Men mitt nuvarande jobb är inte speciellt utvecklande. Det är mycket rutin och vardagsansvar, vilket innebär att man bara får kritik om något inte är bra. Det hade varit bättre med en annan typ av ansvar, om man skapade något som man ansvarade för, tex en text eller trycksak som sedan kritiserades utifrån sin form och funktion. Det hade varit något för mig!
Fördelen med mitt nuvarande jobb är att jag har tid till att skriva om saker jag är intresserad av. Det i sin tur kan kanske leda till något bättre än vad jag har nu. Ja, jag ska kämpa på och göra det jag vill, för det är ju det jag gör bäst. Jag ska försöka komma in i samma effektiva rus som jag hade fram tills för ett år sedan ungefär. Då kunde jag sitta vid datorn en kvart och få ner massor, en hel dags funderingar, trots amning och sömnbrist. Ja, det ska bli så igen!
