En mammas hälsodagbok

Ännu en sjukdag. Jag har jätteont i halsen. Den är tjock och svullen så det går knappt att svälja.

Vi fick ställa in roliga saker idag. Vi skulle ha träffat några av våra bekanta småbarnsföräldrar (och deras barn) i parken. Men pga av att jag och några andra var sjuka får vi skjuta på det. Nu ikväll skulle vi varit på fest, men nej, nej. Pet och Omega gick dit utan mig. Omega var helt vild så stackars Pet fick inte en lugn stund. Det var nog inte så kul för honom, men desto roligare för Omega.

Igår fick jag ett reklammejl från ett blöjföretag som hade diverse tips till småbarnsföräldrar. Jag läste snabbt om sömn. De tipsade om att man skulle sova tillsammans med barnet, för då var alla tryggare. Jag undrar… Omega har sovit i egen säng i eget rum redan som fem-månadersbebis. Det gick bra. Framför allt var det bra för mig. Tidigare hade Omega gosat in sig hos mig, vilket var mysigt, men jag vågade inte röra mig av rädsla för att mosa mitt fina barn i sömnen. Istället somnade en arm eller någon annan kroppsdel där blodet inte kunde rinna fritt. När jag äntligen fick sova själv kunde jag vända och vrida på mig och slappna av. Mycket bättre för mig och hela familjen!

För att sova ännu bättre ska jag nu prova med öronproppar. Jag misstänker att Pet snarkar och att jag rycker till så fort det hörs ett pip från barnkammaren, även om det är Pets natt. Få se. Jag är lite rädd bara för att jag ska missa alarmet på mobilen.

Ett annat tips från blöjföretaget var att nattningen skulle vara positiv. Man skulle få barnet att le (utan att det skulle bli alltför mycket skratt) och känna sig glad i sängen, så skulle det kännas tryggare under natten. Bra, det blir roligare med nattningen då. Det är så tråkigt att mumla ”sov nu min lilla älskling, sov nu min lilla älskling… ” tills man har tröttat ut den lilla stackaren. Ikväll var det jag som nattade och då skojade jag lite med Omega som faktiskt somnade kvickt. Men vi får väl se inatt…

Nu ska jag leta upp två öronproppar.