En mammas hälsodagbok

För ett tag sedan gick jag till en vårdcentral för att bli av med mitt halsont. Sedan 7 eller 8, kanske mer, år har jag haft ont i halsen i korta perioder men ganska ofta. Mina mandlar har känts svullna, nästan som om de dubblar sin storlek så fort jag får minsta lilla ovänliga bakterie i mig.

Från vårdcentralen skickades jag vidare till en annan stad där det fanns några specialister på öron (?). Så åkte jag dit idag och pratade med en läkare. Då fick jag svaret, eller i alla fall en teori som verkar högst trolig. Jag har fel talteknik. Jag talar med halsen istället för med magen. Det i kombination med tandgnissel om natten och ibland spända axlar och nacke måste märkas någonstans. Mitt halsont är alltså ömma muskler som inte orkar prata eller svälja. Jag ska skickas vidare till en logoped som ska lära mig att tala på rätt sätt, sen blir allt bra!

Läkaren frågade mig om jag var en ”duktig flicka”. Jag sa ja. Under min studietid har jag läst dubbelt och ibland mer, jag har samtidigt jobbat för att slippa studieskulder. Dessutom har jag fikat och umgåtts ofta med många goda vänner och trevliga kursare, och ja, jag har hunnit gifta mig, skaffa barn och tre magistrar vid en ålder av 26. Innan jag levde med Pet var jag superduper-effektiv. Mina dagar var alltid planerade i kalendern. Från morgon till kväll. Mellan föreläsningar och jobb klämde jag in läsning och om jag hade en lucka på en kvart eller halvtimme plockade jag genast fram mobilen och hörde av mig till några av mina nära. Ett sms går snabbt att skicka, en fika är snabbt avklarad om alla inblandade vet att tiden är knapp. Anledningarna till att jag inte gick in i väggen var att jag även planerade in lugna och egna pass där jag kunde andas ut och vara självreflexiv, dessutom lyssnade jag på kroppen eftersom jag tyckte att det skulle vara pinsamt att gå in i väggen – det skulle ju betyda att man överskattat sin förmåga, haft för höga tankar om sig själv.

Med Pet i mitt liv blev jag mer normal, trodde jag. Men istället för att följa min kalender började jag följa andra saker. Jag la mer tid på städning och diskning eftersom vi bjöd hem folk ofta och jag skämdes om det inte var rent. Jag började bry mig om kläder, jag ville inte att Pet skulle skämmas över mina trasor. Tidigare hade jag haft en liten garderob, som ett skåp, billigt från IKEA. Där fick jag plats med alla mina kläder, inklusive vinterjacka, regnstövlar och väskor. Mina kläder räckte i en vecka, med två par byxor och kanske fyra skjortor och några tröjor. Jag sparade pengarna när det gällde kläder men spenderade desto mer när det gällde böcker.

Som småbarnsmamma är jag inte hälften så effektiv. Jag har ett dubbelt så stort utrymme för mina kläder, visserligen i storlek S – XL som det blir när man genomgått en graviditet och ändrar storlek fram och tillbaka. Pust!

På tal om kläder köpte jag en fin klänning idag. Den såg nästan precis ut som en modell som jag hade tänkt sy under våren. Jag skrattade till när jag såg den. Här har jag köpt tyg, tråd, mönster, och massa annat. Det har varit dyrt och tidskrävande och är inte färdigt. Så plötsligt ser jag en likadan klänning som hänger färdig och i olika storlekar och kostar bara 249:-. Jag ska kanske köpa en till och använda dem ofta och känna mig lite snygg.