En underbar dag juni 2, 2008
Posted by gladmamma in 1, motion.add a comment
Eftersom jag har jobbat mycket i helgen bestämde jag idag att följa med Pet och Omega på deras utflykt med andra små barn och föräldrar. Det var underbart, inte bara för att jag hade längtat ihjäl mig om jag skulle vara utan min familj ännu en dag. Det var strålande väder och varmt, inte bara meteorologiskt sett. Sällskapet var trevligt och vi ska träffa dem mer i sommar. Det ska bli kul. Jag fick lite sol på min bleka lekamen. Så nu har jag ljust rosa armar och näsa.
På kvällen gick vi till gympastället och jag köpte ett sommarkort. Inte nog med det – jag var med på ett gympapass också. En gammal skolkamrat var där, skönt att inte känna mig BÅDE ny och ensam. Jag hängde med förvånansvärt bra. Fast någon gång kände jag att om jag fortsatte skulle jag bli tvungen att åka ambulans hem – men kom på att de har ju inte hemkörning… När det blev jätte-jättejobbigt låtsades jag att jag behövde dricka vatten. Då märkte jag att jag var så skakig i armarna att det var svårt att pricka in flaskan i munnen.
Nu känner jag mig stolt över mig själv för att jag verkligen gick dit och lät svetten rinna. Hoppas det blir fler gånger. Hoppas Pet går med på att träna också.
Nu ska jag duscha av dagens spår och sen krypa ner hos världens bästa man.
På fötter igen maj 31, 2008
Posted by gladmamma in 1.add a comment
Nu känner jag mig lycklig och stark igen. På jobbet idag pratade jag med Jobbiga tanten (hon som klagat över att jag inte är hemma och tar hand om mitt barn…) och berättade för henne att hon sagt riktigt dumma saker som sårat mig mycket. Hon förstod hur jobbig hon varit, i alla fall var det så jag tolkade det. Men hon är en hal ål, man vet aldrig var man har henne. Hur som helst, det kändes bra att vara så rak och tydlig. Det är bättre att gå till problemet själv än att prata med andra om det (som jag tyvärr redan gjort). Jag önskar att jag hade mod att vara så rak oftare. Men jag tränar mig på det, tex säger jag åt babbligt folk i tågets tysta kupé att hålla tyst, berättar för rökare som kastar fimpar varstans att djur och småbarn kan bränna sig eller skadas av fimpen (vilket rökarna verkligen borde förstå själva, grrrr!!!!), säger ifrån om någon tränger sig i en kö – om det drabbar mig! Att säga till så där är något nytt för mig och det får mig att känna mig stark och kaxig på rätt sätt. Är det mammigt?
När jag äntligen skulle gå hem från jobbet blev jag innelåst precis innan ytterdörren. Jag kom inte ut och jag kunde inte komma in i huset igen, jag var fast mellan ytterdörren och hissarna. Innan paniken hann slå till på riktigt ringde jag min chef. Hon sa åt mig att prova vridlåset på ytterdörren och vips var jag ute i friheten. Fri men skamsen. Jag tänkte aldrig på att prova det, kanske eftersom man ska dra sitt passerkort här och var och allt i det huset är så konstigt designat. Inte ens när man är på toaletten vet man om den igenrullade dörren verkligen är låst. Hädanefter ska jag nog alltid ha mobilen med mig på jobbet vart jag än går. Fast idag var det en vakt som smet hem tidigare än tillåtet, och låste hela huset precis innan jag hann ut. Det var tur att jag hann så långt som jag gjorde, annars hade jag säkert missat mitt tåg och kommit hem senare till mina älsklingar.
När jag kom hem var det en liten Omega som inte ville släppa taget om mig. Kan man känna sig mer populär? Jag har en så fin familj!
Åh, just det! Ingen stressmage idag!
