En mammas hälsodagbok

Jag är en glad och lycklig mamma. Det är en stor gåva jag har fått. Som de flesta mammor vill jag vara en så bra mamma som möjligt, och samtidigt göra bra ifrån mig i arbetet och få utrymme att vara mig själv. Men det är lätt att hamna i sömnbrist, tvätthögar och kladd. Man kan glömma bort att man fått en stor gåva när man känner sig pressad och aldrig hinner städa undan hemma eller hålla sitt utseende i styr. Kanske blir kraven på sig själv alltför höga ibland.

Genom den här bloggen ska jag ta mig tid att sitta ner och fundera och sätta ord på vad som händer i mitt liv just nu. Jag har ett bra liv men jag vill att det ska bli ännu bättre. Att det är just vid den här tidpunkten jag börjar blogga beror nog mest på att min man har börjat sin föräldraledighet nu i dagarna. Plötsligt har vi mer tid och ork på kvällarna. De dagar jag inte jobbar är underbara, hela vår lilla familj samlad!

Eftersom min föräldrapenning är så låg fick jag börja arbeta en dag i veckan redan när vårt barn var två och en halv månad. Det var svårt att gå hemifrån, men då jobbade jag nära hemmet och min man kom dit med bebisen när det var dags för amning. När barnet var sju månader började jag jobba mer och på ett annat ställe. Det var långt hemifrån och jag hade precis slutat amma efter en sommar med mycket mjölkstockning. På mitt nya jobb fanns tanter som öppet visade att de tyckte att jag övergav mitt barn. Jag fick höra att det bästa man kunde göra var att vara hemma med sitt/sina barn till de hade börjat skolan. Det hjälpte inte att jag berättade om hur bra pappa mitt barn har, hur han hade tagit hand om lilla Omega en dag i veckan när jag jobbade och flera kvällar i veckan när jag satt och skrev. Då kände jag att det var jättejobbigt att inte vara hemma och vara mammaledig 100%. Nu när vår lilla finis är 14 månader och jag ser tillbaka på min tid som mamma tycker jag ändå att det är bra att jag började jobba tidigt. Det har gjort mitt och Pets förhållande mer jämlikt. Pappa och barn har fått en fin kontakt som nog inte varit möjlig om jag varit hemma hela tiden. Mamma och pappa är lika mycket värda och kan trösta och trygga lika bra. Dessutom har jag tjänat lite pengar och därför känt mig mer oberoende. Jag hade inte varit nöjd om jag skulle be min man om pengar till fika och annat som inte är livsviktigt men som förgyller tillvaron. Ytterligare en bra sak är att jag aldrig varit uttråkad när jag varit hemma med Omega. Istället har jag längtat efter våra dagar tillsammans och planerat roliga saker att göra och personer att träffa.

Vi vill gärna ha fler barn. Tidigare har jag tyckt att vi bör vänta tills jag har bättre föräldrapeng så jag kan vara hemma heltid i ett halvt eller helt år. Men, som sagt, nu känner jag att det inte är helt fel att börja jobba lite redan när bebisen är liten och ge pappan en rättvis chans att bli en bra och omtyckt förälder. Att jag känner mig redo för ett barn till nu spelar nog också viss roll…