Milda problem juni 30, 2008
Posted by gladmamma in gravid, heminredning, jobb, skönhet.add a comment
Det är lite spännande, men jag vågar inte hoppas. Jag trodde att jag skulle få mens igår men inget än så länge. Tänk om… Jag har nog inte blivit skengravid denna månaden, men igår kände jag det där vibrerande i några sekunder. Hmm.
Jag har varit ledig från jobbet idag. Vi har möblerat om och fixat och städat hela dagen. Det har blivit bra. Jag vill ha det helt perfekt i hemmet, vilket är omöjligt att uppnå om man inte gör annat än att städa tre dagar i streck (och sen håller det i ca två timmar…). Vi bor ganska litet och trångt. Det är verkligen en utmaning att få plats med allt, inte minst de fria ytorna. Jag ska försöka sälja lite saker på blocket eller eniro. Bättre det än att åka till tippen, tror jag. Fast tanken på främmande människor här hemma i min borg som kommer och granskar mina saker är avskräckande. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, jag vill ju inte ha fullt i alla utrymmen men samtidigt vill jag inte göra mig av med något som jag kanske behöver sen.
På jobbet går det ganska bra. Jag har fått mer ansvar i min chefs frånvaro. Hittills har allt gått väl men jag är lite orolig för att göra bort mig. Jag ska vara mycket försiktig.
Även om jag vill jobba heltid, och gör det nu, ser jag fram emot hösten när jag ska jobba mindre och få mer tid till annat, som att skriva på mina egna projekt och hålla igång hem och utseende. Jobbar man så mycket att man knappt hinner hem innan det är läggdags kommer man efter mer och mer. Jag vill få mer tid, jag vill sortera ibland mina kläder och saker och hitta det som passar nu. Sen är det ganska mycket mer som jag vill hinna med.
I helgen är jag ledig några dagar i streck. Vi ska kanske åka iväg då. Jag ville så gärna åka en tur till havet och bo på hotell, men nu har jag kommit på lite andra tankar. Jag vill nog (tills jag ändrar mig igen) vara hemma och bjuda in vänner och bekanta jag inte hunnit träffa på länge. I så fall måste det vara snyggt här hemma, annars skäms jag.
Vilka trevliga problem jag har:
Vad ska vi göra under mina lediga dagar?
Ska jag göra mig av med något av vårt överflöd?
När ska jag träffa mina vänner?
Ska det gå bra med mina nya roliga arbetsuppgifter?
S.k. ilandsproblem
Jobbmamma juni 17, 2008
Posted by gladmamma in jobb.add a comment
Det har varit en riktigt bra jobbdag idag. Jag har fått mycket bra kritik och sånt suger jag upp direkt. Det är nästan löjligt hur svag jag är för smicker och beröm.
Under den senaste veckan har jag upptäckt facebook och fastnat. Det gick så lätt att hitta gamla och nya vänner. Jag blev påmind om hur mitt liv var för tio år sedan, hur jag var för tio år sedan. Det gav mig väl lite kraft och glädje.
Jag jobbar mycket nu. Ibland åker jag iväg innan Omega vaknat på morgonen och när jag kommer hem är det inte långt kvar till läggdags. Det är synd. Det är så mycket jag missar. Det är hela tiden nya ord och handlingar, det är full fart hela tiden. Fördelen med att jag jobbar så mycket är att jag känner att jag är mer effektiv med tiden. Jag jobbar hårt på jobbet och är helt hemma när jag är hemma. Det är så det ska vara.
Hemlängtande sjukling juni 5, 2008
Posted by gladmamma in jobb, krasslighet.add a comment
Jag jobbade idag trots en febrig natt. Jag kände att det hade blivit mycket sura miner om jag inte dök upp. En snäll arbetskamrat, min favvis, kom med chillichoklad till mig. Hon visste att jag var sjuk och ville pigga upp mig. Efter det blev dagen bättre.
Det går väl inte att bortse att panodil och ipren gjorde sitt. Utan dem hade jag nog bara suttit och glott som en förvirrad zombie.
När jag trodde att arbetsdagen äntligen var över fick jag bittert erfara att man inte ska ha så höga förväntningar. Av en knasig anledning skulle jag överlämna några nycklar åt en person precis när jag slutade och lämnade byggnaden. När jag kom ut var ingen i sikte. Ilskan kom smygande, jag ville inte missa mitt tåg. Tio minuter senare kom en bil körande mot mig. Idioten som körde stannade den precis framför mig där jag satt på bänken, som om han ville skrämma mig lite. Han steg ur som om han ägde världen och la ett dåligt skämt om att han var sen. Snabbt gav jag honom nycklarna och ville därifrån så fort som möjligt. Han märkte nog min ilska och frågade om jag skulle till stan och gjorde en gest mot sin bil. Då blev jag riktigt sur. För det första var vi redan i stan. För det andra hade jag ingen anledning att åka bil. För det tredje borde han fatta att människor överlag inte gärna sätter sig i någon främlings bil, framför allt inte en främling som bara visat sig vara en tölp. Surt svarade jag att jag redan missat tåget och samtidigt som jag gick sa jag mitt höga ”jobb-hejdå”, det som alla hör. Han svarade inte och jag brydde mig inte om att ta reda på hur han reagerat. Jag ville bara därifrån. Jag avskydde honom. Han hade gjort så att jag missat tåget och nu skulle jag komma hem efter att Omega somnat.
Väl framme på stationen visade sig att ”mitt” tåg hade varit försenat. Jag rusade ner till perrongen för att se om det var kvar. Jodå, liksom nyckelklåparen var tåget också tio minuter sent. Jag hann precis. Så satt jag där på tåget, febrig med skakiga knän och undrade över om klåparen skulle klaga på mig inför min chef. Det finns en annan person på mitt jobb som kallat mig ”aggressiv”. Det berodde helt på ett missförstånd, vilket den personen uppenbart inte fattade. Då tänkte jag att alla andra tycker nog att jag är lugn och trevlig, inte alls aggressiv. Men om nu flera personer tycker att jag är ilsken och tjurig kan jag hamna i ett fack som kan vara svårt att ta sig ur. Usch jobb.
På tal om usch på jobb, så var det en störig kvinna som var krävande idag och hon fick ett nekande svar av mig. Då sa hon surt att det inte kunde vara omöjligt att göra ett undantag för henne. Jag bara log mot henne. Febern och tröttheten gjorde att jag inte orkade käfta med henne. Jag tyckte att jag redan svarat henne och eftersom jag inte hade mer att säga kunde jag le löjligt mot henne. Jag log jättelänge mot henne. När hon inte sa något utan bara stirrade på mig lyfte jag lite på ögonbrynen och fortsatte tönt-le. Hon blev nog lite rädd för mig. Det var helt klart jag som hade överläget. Varför har jag inte kommit på tönt-le-metoden tidigare? Le ihjäl idioter tills de inte vågar se på mig längre. Ha ha ha!
Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis kurera mig tills imorgon. Då ska jag vara snäll och lugn.
Magen säger ifrån maj 30, 2008
Posted by gladmamma in jobb, mat, motion.add a comment
Det började svida i magen igår, men då var det så mycket känslor i omlopp. Idag när läget lugnat sig med Mormor och det var tänkt att jag skulle jobba hemifrån satte magen och huvudet stopp. Det svider i magen, stressmage. Det är inte första gången. Kanske var det därför jag inte blev gravid denna månaden, för att jag har stressat (utan att jag tänkt på det). Kanske blev jag stressad över att inte bli gravid…
Huvudvärken har inte heller varit nådig. Men den beror nog mest på att jag äntligen får sova så mycket jag vill eftersom vi är två vuxna hemma. När jag väl har somnat har jag sovit girigt i minst två timmar. Samtidigt biter jag ihop käkarna och drömmer om hur jag jagar runt på ett stort varuhus där jag inte hittar varorna jag behöver, eller liknande. Jag är en sådan person som är lugn på ytan men stormig inombords.
Ikväll har jag kollat upp olika gympa-ställen och hittat ett där jag ska köpa ett sommarkort och börja gympa på allvar. Det är nog vad min kropp behöver. Jag behöver framför allt träna upp ryggen. Att bli starkare överlag lockar också. Mitt imunförsvar borde också bli bättre. Om Pet också köper ett kort på samma ställe kan han styrketräna i en svettig lokal medan jag passar Omega, sen kan han ta över så jag kan vara med på ett pass. Det blir nog bra.
För ett tag sedan läste jag att vitamintabletter inte är bra för kroppen. De rubbar balansen och skadar därför mer än de hjälper. Genast slutade jag med mina ”Mitt val kvinna” (jättelöjligt namn) som innehåller lite av varje. Men idag tog jag ändå en och ska nog fortsätta med det. Det var när jag var gravid som jag på barnmorskans inrådan började med dessa vitamintabletter. Genast kände jag mig piggare och tyckte att jag borde ha käkat vitaminpiller tidigare.
Egentligen räcker det med god kost. Men även om vi äter nyttig mat tvivlar jag på att vi får i oss allt skrafs som ingår i RDI (rekommenderat dagsintag). Jag försöker få i mig minst tre frukter om dagen. Dessutom blir det mer och mer morot, förhoppningsvis behöver min ljusblå hud inte så mycket brunkräm då. Bönor och ärtor är också bra, de innehåller mycket folsyra som är bra för blivande bebisryggar. Möjligtvis kan folsyra också öka chansen/risken för tvillingar och trillingar osv men det är nog inte helt bevisat. Det hade kanske varit bra med tvillingar, två-i-en, dvs två barn i en graviditet. Men det finns ju en hel del risker också.
Ikväll ska jag försöka ta det lugnt och andas bra. Pet har kramat om mig och masserat min mage lätt för att det ska kännas mindre. Den egentliga orsaken till min stress är nog mitt jobbsökande. För tillfället jobbar jag deltid. Jag vill jobba 100% med tanke på ekonomin, men med tanke på Omega vill jag nog fortsätta så här. Men mitt nuvarande jobb är inte speciellt utvecklande. Det är mycket rutin och vardagsansvar, vilket innebär att man bara får kritik om något inte är bra. Det hade varit bättre med en annan typ av ansvar, om man skapade något som man ansvarade för, tex en text eller trycksak som sedan kritiserades utifrån sin form och funktion. Det hade varit något för mig!
Fördelen med mitt nuvarande jobb är att jag har tid till att skriva om saker jag är intresserad av. Det i sin tur kan kanske leda till något bättre än vad jag har nu. Ja, jag ska kämpa på och göra det jag vill, för det är ju det jag gör bäst. Jag ska försöka komma in i samma effektiva rus som jag hade fram tills för ett år sedan ungefär. Då kunde jag sitta vid datorn en kvart och få ner massor, en hel dags funderingar, trots amning och sömnbrist. Ja, det ska bli så igen!
En glad mamma maj 28, 2008
Posted by gladmamma in familjeplanering, jobb, jämställdhet.add a comment
Jag är en glad och lycklig mamma. Det är en stor gåva jag har fått. Som de flesta mammor vill jag vara en så bra mamma som möjligt, och samtidigt göra bra ifrån mig i arbetet och få utrymme att vara mig själv. Men det är lätt att hamna i sömnbrist, tvätthögar och kladd. Man kan glömma bort att man fått en stor gåva när man känner sig pressad och aldrig hinner städa undan hemma eller hålla sitt utseende i styr. Kanske blir kraven på sig själv alltför höga ibland.
Genom den här bloggen ska jag ta mig tid att sitta ner och fundera och sätta ord på vad som händer i mitt liv just nu. Jag har ett bra liv men jag vill att det ska bli ännu bättre. Att det är just vid den här tidpunkten jag börjar blogga beror nog mest på att min man har börjat sin föräldraledighet nu i dagarna. Plötsligt har vi mer tid och ork på kvällarna. De dagar jag inte jobbar är underbara, hela vår lilla familj samlad!
Eftersom min föräldrapenning är så låg fick jag börja arbeta en dag i veckan redan när vårt barn var två och en halv månad. Det var svårt att gå hemifrån, men då jobbade jag nära hemmet och min man kom dit med bebisen när det var dags för amning. När barnet var sju månader började jag jobba mer och på ett annat ställe. Det var långt hemifrån och jag hade precis slutat amma efter en sommar med mycket mjölkstockning. På mitt nya jobb fanns tanter som öppet visade att de tyckte att jag övergav mitt barn. Jag fick höra att det bästa man kunde göra var att vara hemma med sitt/sina barn till de hade börjat skolan. Det hjälpte inte att jag berättade om hur bra pappa mitt barn har, hur han hade tagit hand om lilla Omega en dag i veckan när jag jobbade och flera kvällar i veckan när jag satt och skrev. Då kände jag att det var jättejobbigt att inte vara hemma och vara mammaledig 100%. Nu när vår lilla finis är 14 månader och jag ser tillbaka på min tid som mamma tycker jag ändå att det är bra att jag började jobba tidigt. Det har gjort mitt och Pets förhållande mer jämlikt. Pappa och barn har fått en fin kontakt som nog inte varit möjlig om jag varit hemma hela tiden. Mamma och pappa är lika mycket värda och kan trösta och trygga lika bra. Dessutom har jag tjänat lite pengar och därför känt mig mer oberoende. Jag hade inte varit nöjd om jag skulle be min man om pengar till fika och annat som inte är livsviktigt men som förgyller tillvaron. Ytterligare en bra sak är att jag aldrig varit uttråkad när jag varit hemma med Omega. Istället har jag längtat efter våra dagar tillsammans och planerat roliga saker att göra och personer att träffa.
Vi vill gärna ha fler barn. Tidigare har jag tyckt att vi bör vänta tills jag har bättre föräldrapeng så jag kan vara hemma heltid i ett halvt eller helt år. Men, som sagt, nu känner jag att det inte är helt fel att börja jobba lite redan när bebisen är liten och ge pappan en rättvis chans att bli en bra och omtyckt förälder. Att jag känner mig redo för ett barn till nu spelar nog också viss roll…
